Han spelade död i livet
i rädslan för livet
lät den frätande rädslan
bygga en inre cell
där det var omöjligt att nå honom
När till slut hans själ
andades mot muren
var det dags att dö
Och när livet återkrävde
hans plats på jorden
och gav upp inför den tomhet
som tände ett kallt sterilt ljus
i hans ögon
visste han att det var här
han hörde hemma
att rädslan i livet
var dödens egen ängel