Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Maskrosbarnet

Bruttoinkomsten löpte som en trött arm genom
de år då jag samtidigt övade på att leva.

Fick aldrig ihop det, vare sig med bruden,

Hon den största, eller med den envetna levnadskarriären. Hade vid den tidpunkten
några polare kvar. Det fanns de som tröttnat. Men gatorna
ska levas, livets asfalt nötas, mina lögner slitna. Ja vet.
Så här i efterhand kan ja inse att hon tröttna,

Men va faan, har man tappat de där trådarna, krävs en jävligt
smart en för att lyckas. På de sätt ja lyckades. Dribbla
som en Gud med vardagen, mitt i det som skulle
fått de flesta knall fall. Gav aldrig upp något, visste
inte. Hur gick sånt till. Hon, den stora, ögon som två
Oceaner, ju mer ja försvann, desto tydligare, ja ni vet,

Älskade den där blicken, gick inte att
försvinna, något, som de likt jag, övat
en livstid på att fixa, drogs av bara faan
rätt ner i kärlekens blöta dike, låg där ett
helt år, det dolda, gömdes med charm, och
faktiskt ren och skär kärlekslåga,

Blev riktigt knas, helt enkelt sorgligt,
Faan , det fanns ju ett riktigt liv där längst
inne,


Tro mig,, det finns ett riktigt liv längst där inne

Vem försöker du övertyga, just så sa han, den

där jävla freudianen, betala för en timme,

Behövs en plan, något långsiktigt, alkoholen,

Hur många, hur ofta, när börja karriären,

Hur har du byggt upp grunden, ja menar,

Har du något som är eget?


Lena i Kista, rodnaden spred sig.

Förklara kärleken i livet, ?

Här säger vi som det är, kan ta tid,


Beroenden likt dina, ett slags livsbygge, ett

slags avbefolkat hygge,


Ett slags vad?


Beskriv för mig vad du vill, varför liksom,

Vad gnager, vad ska förändras?


Pallet minns så mycket konstigt, det där med morsan, brorsan,

Faan, man vill va glad, ha koll,


Freudianskägget i tystnad, blicken likt hennes,

Av ren vana, slogs ja av den där plankan som var min räddning,


Men vad faan, slog bort den, rodnade åter,


Han harklade sig, grobianen, så hökbrillorna hoppade på

Näsvingen,


Mig vill du allt charma, hade suttit fint va?

Men mig kan du inte knulla.


Mig kan du aldrig knulla.


Tro mig sade han, det finns ett riktigt liv längst där inne,

Där i den stunden sjönk jag ner i den där fåtöljen,

Delar av ögonen tillbaka,

Enbart på en timme,




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 196 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-05-02 21:42



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
"levnadskarriären" nytt ord jag gillar...ser så olika ut för oss människor...och det har inget med ojämilkhet att göra...eller är det det det har ? det finns människor som föds med silversked i mun...men det får man inte säga...! det är jävlgt underligt ! vi måste ändra på det.
2012-06-04

  Ordregnspoeten
Du har helt klart en lysande talang för det här att skriva om saker så det känns nära och verkligt. Jag är imponerad. Tack för att jag fick ta del av vad du skriver.
2012-05-05

    ej medlem längre
Helt fantastiskt hur man kan använda ett så vardagligt språk till att beskriva subtila känslomässiga underströmmar i text... Den sjunger utan att vara en sång, om det moderna verklighetsskräpet. Jag känner en pliktkänsla från diktjaget, en sorts urholkat självsäkerhet som spökar i tillbakablicken. Underbar läsning. Jagar min fantasi
2012-05-02
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP