Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vampyrens födelse

Det var den mörkaste vinternatten anno 1790 mitt liv som dödlig brutalt släcktes.Jag hade precis gått och lagt mig i den lilla kammaren då ett högst ovanligt ljud fångade min uppmärksamhet.Med smådarrande händer tände jag stearinljuset vid sängen.En avlång skugga föll över mig från det vänstra hörnet.Med halvsprucken röst lyckades jag få fram:”Vem där?”Ett skratt fyllde mina öron som svar.
Det jag nu fick se fyllde mig med avgrundsdjup ångest.Svart långt hår svepte ner över främlingens axlar.Huden var vit som snö.Läpparna var aristokratiska men samtidigt grymma.Det värsta var dock blicken.Glasklar som månens ljus och de tycktes uråldriga.Han sträckte fram en hand och det var då jag upptäckte att naglarna var som klor.Det gick inte längre att förneka vad han var.En vampyr skrek min inre röst.”Vilken vacker natt,”halvlog vampyren med en röst som det mörkaste sammet.”Den gör mig på gott humör.Vilket är tur för er.Istället för att bara ta ert liv skall ni bli min följeslagare.En tjänare.”
Med en hastighet som mitt mänskliga öga inte hann uppfatta slet monstret tag i mig och högg de vassa tänderna i min hud.Skriket som nu fyllde kammaren kom från mina egna läppar.Sedan bleknade allting långsamt bort.
När mitt medvetande hade återvänt viste jag genast vad jag hade blivit.Ett monster,något onaturligt.
”Nå,hur känns det att bli ett med natten?Alla dina sinnen kommer att stärkas,förbättras”.En hand lade sig över min ena axel och ett hat började lösgöra sig inombords.Jag visste att jag skulle ha föredragit att vara en svag människa som tillsist skulle bli stoft än att vandra som en utstött i evighetens mörker.




Prosa (Novell) av Vampyrens hjärta
Läst 84 gånger
Publicerad 2012-05-03 10:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vampyrens hjärta
Vampyrens hjärta