Kanske var det då det hände...
Trots att statsparken varit fullsatt hade du lagt dig på tvären över parkbänken, lät huvudet falla bakåt, rakt i famnen på min sittande posé och låtit din glansiga blick flyta över himlen.
Hela valvet. Allt det blåa, alla stråk verkade lånade... Jag hade sett det förut... en simpel diabild av dina ögon.
Det syns så väl att du är porslin som sprack, men jag tror att jag är kär i dig ändå.
Någonting retfullt precis utom räckhåll, en feberdröm ifrån... Känslan av att du ligger nära.
Värmen i din mun , två perfekta rader med tänder, som trots sina nyanser alltid får det att brusa i min mage.
Vi lyfter upp våra cyklar som vi slängt i gräset bredvid parkbänken och cyklar hem när det blir för sent.
Innan du kände mig brukade jag stappla uppför trapporna på nattbussen. Sätta mig ner, dunka pannan mot det stora fönstret, och låta ljusen från förorts-verandorna komma och gå. Det finns så många värre sätt att förlora en vän än på Facebook.
Bussen tog till vänster runt ålderdomshemmets nedsläckta fasad.
Ålderdomshemmet Svalan
Kl.02:08
"Lycka är att kunna känna skillnad på känslan mellan en förälskelse och en kortsluten pacemaker."
nära flygplatsen
Kl.02:17
"Flygrädsla är ett friskhetstecken, om man drömmer om självmord."
Ett passerande par
Kl.02:18
"Trettiosju grader celsius kan få oss att fatta eld."