Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Röd

När jag träffade henne första gången förälskade jag mig bortom mitt eget förstånd, jag kunde varken tänka klart eller tydligt, alla visioner i mitt huvud var impressionistmålningar, och när jag såg på henne sprängdes min hjärna i en mild explosion varje gång. Hon var allt jag ville ha. Allt! Jag förmådde inte att göra annat än att le fånigt när vi var tillsammans, slutligen blev vi ett par, och jag kände mig som den lyckligaste levande människan på denna jord, allt kändes så nytt och värdefullt, hon gav mig en anledning att stiga upp på morgnarna, anstränga mig och jag blev gladare för var dag som gick. Vi gick hand i hand på långa promenader, delade på glass, även soppa, vi låg i min för smala säng och myste, skrev och läste vänsterpoesi för varandra, sjöng tramsiga kärlekslåtar skrivna under revolutionen av de stora namnen, vår kärlek var som en äkta röd revolution, jag överraskade henne genom att plötsligt dyka upp på hennes skola då och då, jag kramade henne, gav henne nejlikor, pussar, heta kyssar på halsen, i nacken, ja, överallt, hon fick komplimanger, matlådor med äkta vegetarisk mat tillagade med ingredienser  från min mors koloni, jag fin skar grönsakerna till ett citat, eller ett tecken som förde tankarna till det Röda, och jag gav henne te, grön te! Vi kunde ha varit ett par under upplysningstiden i Paris, med vår klädsel, vårt val av mat och dryck, allting var så rätt med henne, som i en efterlängtad fantasi.

Vi hade just klivit ut på gatan efter ett biobesök, jag höll henne försiktigt i handen, jag märkte att vi var alldeles själva, och doften av något kännbart smyger sig in i båda av våra näsor, hon andas in ljuvligt och jag leder handen till hennes midja istället, hon blundade och var som i en dröm, hon ler och sedan öppnar hon ögonen lätt och ger mig en lång kyss. Vägen hem är vi båda tysta, hon blundar mest och jag känner att jag leder en blind individ tillrätta. Väl hemma säger hon att hon ska ringa ett samtal, efteråt är hon distraherad och vill bara sova, tidigare hörde jag hur hon talade tyst och viskande på telefon, ville antagligen inte att jag skulle höra, och jag såg att hon ljög när hon sa att det var hennes mor hon talade med. Morgonen därpå var värst, någon ringer på hennes telefon och hon kastar sig efter den och springer in på toa, en halvtimme senare har hon gått.

Hon hade saker att göra. Och va fan betydde det???!!!

Jag blev ensam kvar i hennes lägenhet, försökte städa undan, och hittar kvitton överallt, och den ena efter den andra faller ur hennes trasiga manchesterbyxor, svarta jeans och hennes militärgröna jacka. Hon hade varit på kaféer, jag läser kafénamnen men jag har aldrig hört dem förut, jag ser datumen, och klockslagen, hon besökte kaféer alla tider på dygnet och hon var inte där bara en gång i veckan utan nästan varje dag, och hon beställde alltid för två! Och jag hittar bildbevis, hon satt där med henne och dem höll i en varsin pappersmugg. Jag kunde inte andas. Sedan gör jag var jag inte får eller ska göra, har på hennes dator och ser bilder, hennes hårddisk var överfylld med bilder på dem tillsammans, hon hade även kommenterat några bilder. Ett hjärta och sedan "wow -det bästa jag har haft" bilden visar henne tydligt en morgon, håret var rufsigt, efterlängtade ögon, ena handen runt en vit kopp, en mjölkmustasch på överläppen, hon satt i en okänd säng. Mitt hjärta brast. Sedan ser jag fotografier tagna i alla typer av väder, hon är lycklig, LYCKLIG! hon hade även detaljerat beskrivit dess utseende, smakerna, dofterna, tidpunkten, miljön och hennes extas varje gång. Jag trodde att jag hade gett henne allt det där, men så fel jag hade. Kunde inte tro vad mina ögon beskådat, jag gav henne allt oavsett priset. Men hon hade hittat något bättre, och det var inte jag som gav henne det. Efter det la jag mig i sängen och grät, jag var bestört, förstörd ända in till skelettet, hon hade ljugit om allt. Och plötsligt hör jag något pipa till, hon hade glömt sin telefon, jag fattar tag i mobilen och ser meddelandet:

"Det vi gör är fel! Du måste berätta för henne, det är inte rätt att hon inte vet! Möt mig i bibblan istället, vi ska göra det bland böckerna, dina sinnen kommer att slå volt. Ack så fel, men så härligt brottsligt. Puss"


Jag läste meddelandet ett tjugotal gånger och blev yr, jag var tvungen att sätta mig ner, och sedan blev det svart för mina ögon, jag svimmade. Vaknar upp med att hon väcker mig och säger att jag måste ha tuppat av tidigare, hon berättar att hon kom tillbaka för att hon hade glömt sin telefon och skulle enbart hämta den när hon fann mig liggandes i hallgolvet. Hon sitter ett tag med mig i sin famn när hon säger att hon antagligen måste till skolan nu, men skulle skynda sig hem. Hon går och jag tar mig in till sovrummet och somnar i hennes säng under alla omkullkastade täcken och kuddar.

När jag är vid liv nästa gång hör jag hennes röst från rummet intill, men hon är inte ensam, jag ligger och lyssnar ett tag och hör henne säga "Nä, hon är inte hemma hos mig och svarar inte på telefon, men hon är nog hemma hos sig och vilar, men tur det annars kan vi inte ha våra förbjudna möten, hehe". Dem skrattar och mina ögon fylls med vätska, där i det andra rummet är mitt livs kärlek med henne och är lycklig. Tar mig med all kraft upp och tittar snabbt in i köket, en visp, det bruna pulvret, och mjölk, jag ville dö. Går med tunga steg mot rummet dem befinner sig i, dem fnittrar, jag stod med ena handen på dörrhandtaget och jag hör ljudliga märkbara stönar från båda
"Uuuhmmmm..." "Gu' så underbart" "Uummmmmmm...åh mer.."
och jag drev om handtaget till dörren och öppnar, jag ser! De satt där, det låg förkläden utspritt på golvet, hon var med henne, båda lättklädda, med händerna runt en varsin kopp. De drack L a t t e ! ! Kaffe jävla latte! Hon sprang upp och sa, jag kan förklara "jag har aldrig riktigt gillat te, jag drack det enbart för din skull" hon grät och skrek med tårar.

"Jag älskar latte!".


Vad skulle Marx säga nu? Vad i helvete skall jag uttrycka i mina manifestationer, att vi häver i oss mängder av LATTE!!! Mina tankar var alldeles mörka av besvikelse mot de Röda, jag håller på att svimma återigen nu idag för andra gången, håll min hand min älskade, känn hur hjärtat håller på att studsa ur sin plats, detta är inte sant! Mina tankar snurrande runt och runt. "Vi som strider för revolutioner dricker inte LATTE" ville jag skrika ut i hennes öron. Men jag stod stilla och stum framför henne och bara tänkte allt det dåliga och mer, så mycket mer, men yttrade inte ett ord, men jag kände hur jag kokade av förvirring. 

Hon tittade på mig och jag tittade på henne, nu stod vi bara där och betraktade varandra, en stund senare tog jag koppen ur handen på henne och la det på bordet, och kramade om henne istället, och vi stod i den positionen länge, hennes vän gick någon gång där, ingen av oss hade sagt något under hela tiden, när hon sedan viskar i mina öron "vill du smaka?, det är egentl..inte så, äckl..." och jag avbryter henne med att säga "Ja, gärna!".


Och jag struntade i Marx nu, fast bara lite grann..!



 




Fri vers av L e e
Läst 525 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-05-04 20:57



Bookmark and Share


  MaTao
charmigt och förtätat!
2012-05-13

  Niara
snor ordet: underbar, och lyckas verkligen överraska! :-) Tack för skrattet!
2012-05-10

    ej medlem längre
Det finns bara ett ord för detta....underbarligt! Jag ler och fnissar och bara njuter...tack för en härlig lässtund!
2012-05-04
  > Nästa text
< Föregående

L e e

Mina favoriter
H E L V E T E