Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den här texten skrev jag hösten -93 då jag hade flyttat till malmö från sthlm och saknade mina vänner i sthlm. den är skriven som en rap-låt!


Telefonkultur

Telefonkultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur

jag ringer en i sänder
lyssnar på svararn, va äre som händer
inte ngn där
inte fan jag svär

jag ringer noll-två-noll
fattar noll
har ingen koll
jag betalar noll

jag ringer noll-sju-ett
det är jättelätt
hör kvinnan så hett
jag blir aldrig mätt

telefonkultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur

kollar teve-shop
allt är tip-top
känner ett trån
lyfter upp min telefon
sen kommer det på posten
känner alla måsten
på banken som ett fån
för att skaffa mig ett lån
går på en nit
telefonkredit

telefonkultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur

jag har träffat en ny tjej
hon gillar verkligen mej
jag är så mån
då vi pratar i telefon
orden kommer ut
då vi träffas tar de slut
det är en annan sak
telefon är utan tak

telefonkultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur

jag har en minicall
i plast å stål
jag har en faksimil
jag har en ny mobil

telefonkultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur

telefonkultur
jag lyfter min lur
inte fan blir jag sur




Fri vers av Fredrik B.
Läst 658 gånger
Publicerad 2006-01-31 14:41



Bookmark and Share


  Fredrik B.
Själv hade jag inte fattat att den var tragikomisk. Och man smälter ju av att bli kallad pärla, även om inte pärlor smälter. Tack!
2006-01-31

  Last Word Spoken
Instämmer med Barbro!

Du är en nyfunnen pärla!

"telefon kultur
inte fan blir jag sur
jag lyfter min lur"

mmm jag mé!

..pratglad pingla här.:)
2006-01-31

    Barbro. Norberg-Rönnlund
Bra flyt måste jag säga och texten är lite tragikomisk vilket faller mig i smaken ! Bra ordat !
2006-01-31
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik B.
Fredrik B.