Och jag tar dina lögner,
sparar dom någonstans innanför mitt tomma skal
varje ord blir en vacker undanflykt
”det är okej att du ljuger,
för du ljuger så vackert”
och jag insåg att jag pratade med min spegelbild
jag sänker blicken.
För reflektionen i spegeln är vackrare
än vad jag någonsin kommer bli

Himmelen var gjord av prickar
som kommer leda till undergång
jag vet att dom vet det
dom vet bara inte att jag vet
och jag drunknade i snö
bitande kyla i fötterna
och kanske kände jag mig lite levande då

och i dagboken klottras det
men svart bläck
om varför jag inte kan andas
om varför det gör så ont
Så jag blundar, vandrar fram i
ett hav av ångest tankar och en doft av död lycka

Jag är inte rädd för döden
så många gånger som den har knullat mig
och jag väntar på att få dö
det borde inte vara så svårt
jag dog inom bords när jag var åtta år

Så jag bläddrar i böcker
försöker hitta den vackraste vokalen
och stryker under bokstäver
som kanske kan rädda mitt liv
och jag blundar hårt för faktumet
att det bara är jag som kan det