Mitt fuktiga Ego andas en fråga

mot Själens immiga spegel

men Svärtan ställer sig givakt

och böjer av Bågen av ljus



Endast genom att krympa

tilll Skuggan

av Ingenting

kan jag nästla

mig förbi

Mörkrets

stränga

väktare



Med ett litet litet plån

av Guds Eviga lån

tänder jag en liten liten eld

som kastar långa skuggor

i Själens ödsliga ekande pelarsalar...



Mitt eget rop studsar bort

som svar på sig själv

bland avlägsna

halvt bortglömda

gångar...



En tunn

knappt märkbar

grå skugga

av frost

jämmer

elände



Hasar

trevande

tvekande

sugande

suckande

slickande

mot

mig



Ser hungrigt

på min

ynkliga

eld



Jag delar på elden

den fladdrar

ryker

pyr



Den lilla grå hopen

glider in i Själens

mörker igen

lämnar ett

självlysande

spår efter sig



Snart börjar det

att pyra

och flämta

här och var

i mörkret

tills salen

slutligen

flammar

av ljus

och börjar

att glöda



Ur mina ögon

tränger lågor

av ljus

som kastar

facklor av eld

ut i mörkret



De tänder stilla

den ena Stjärnan

efter den andra

i den oändliga

avlägsna

Rymden...

här och var