liv föll ned mot marken

liv regnade ned

och exploderade



livet stirrade mot kameran

och livets blick

bokstaverade desperation



det var som om livet höll på att ta slut

som om ödet meddelat

att dess själ skulle utsmyckas:



med en epitaf

och gravsten

livet höll på att ta slut



för vi dödar det.

vi skjuter det,

tvingar det ut i krig,

eller mot självmord.



och medan vi dödar,

vad gör vi?



följer varje sekund av

big brother,

allsång på skansen,

eller top model



gräver ned oss i tabloidernas löpsedlar

vi gräver vår grav

genom förnekelse

och att inte se



genom att ägna tid

och tankeverksamhet

åt det mest meningslösa



jag viskar för mig själv

sent på natten

innan jag somnar:



jag gör det

för att det är så tröttsamt

att se all ondska och mörker



för hur fortsätter vi

med livets evolution

och orsak och verkan?



när man väl accepterat dess existens

när man väl accepterat

det som vill döda livet?