det var inte det hon hade önskat
varken bättre
men inte heller sämre
bara inte det

de monokroma drömmar som vävts
under skira tyger
allt för länge utan hennes vetskap
bildar mönster i hennes huvud

det är där
under de lätta tygerna
som skuggorna leker
med regler som förklarats
för alla
utom dig

där drömmarna
exponerar ensamheten
på ett vis som hon aldrig
fullt ut
riktigt skulle förstå

hur de lätta tygerna
inte tyglas av något annat
än illusionen av splittret
från marmorerat
och krossat glas
som han en gång lämnat efter sig
i stormen av vad som var

det var inte det hon hade önskat
varken bättre
men inte heller sämre
bara inte det