En dröm inför döva öron
och ett skratt som ekar genom
underjordiska tunnlar och lik
Alla lärde sig snabbt att gå fram
och du var mer typen som
dansade fram på trottoarer
med asfalts skrapade knän
och ett nästan osynligt leende på dina läppar
Dom sa att du va inte som alla andra
och jag tror de syftade på att du var knäpp
men ingen gjorde knäpphet
lika vackert som du.

Du bodde i ett hus där alla väggar
var tapetserade med krossade spegel bitar
Jag undrade om du inte trodde på otur
varje gång du passerade mig
med ljusårs avstånd
såg jag oturen förtära din själ
Och jag bad till störtade gudar och till deras motsatser
om att våra händer skulle röra vid varandra
trotts alla ljusår mellan oss där vi stod
i väntan på bussen
i väntan på så mycket mer...

Jag visste inget om önske glitter eller
den oturen som konsumerar dig ifall du trampar på en A brunn
Men jag kunde multiplikationstabellen utantill
och det gjorde mig så tom
att tänka på att sådana som du behöver inte kunna
multiplikations tabellen utan och innan
Du hade ägnat alla mina 5*7 och 9*9 tankar
till att ligga på marken en december natt
och räkna stjärnorna om och om igen.
En dag, precis som vilken annan dag som helst,
kände jag tre dunk i ryggen
och atmosfären av ditt gömda leende
och när vänder mig om för att möta dina ögon
stannar min värld
och utan att jag förstod vad som hände sa du:
Akta dig för otur och passerade mig på en sekund
och ytligare en gång stod jag kvar
utan att fatta hur en sekund kunde vara så otillräcklig.