Blunda.
Vill du verkligen veta vem jag är, baby? Är du nyfiken på det som kom in i ditt liv utan att du riktigt förstod vad som hände?
Är meningen: Jag vill ha sex tillräckligt för att få dig på fall?
Så skulle du älskat mig när jag var mitt gamla jag. Jag har pratar lite om det, eller hur? Hur jag förföll sakta på insidan medan jag levde så destruktivt jag kunde på utsidan. Jag var svart smink och utmanade, jag brydde mig inte om med vem jag hade sex med.
Men jag är inte samma hopplösa fall idag, baby, jag hoppas på mer fast jag vet att jag aldrig kommer blir större än vad jag var. Jävla fitta, jaha, men hur ska jag kunna bry mig?

Jag vet inte om du kan se den verkliga sidan av mig. Vågar du öppna ögonen för första gången i ditt liv och verkligen kolla efter?
Kan du se mig i mitt sanna element, i lågorna från stearinljus och lukten av vanilj som ligger tung i rummet, men nirvanas negative creep som mitt soundtrack
"Im a negativ creep, im a negativ creep"
Jag tror inte på gud, inte på någon av de hundratals gudarna jag kan välja bland mellan alla religioner. Jag har läst uppenbarelse boken och jag kände att jag hörde hemma ibland alla lögnerna, jag förstod när dom pratar om synd och död. Det är precis så jag lever mitt liv.
Klarar du av att hålla mitt tempo?
Kan du följa med mig, när jag springer så fort jag kan ifrån allt det som en gång har vart jag, jag springer alltid ifrån mitt förflutna och jag kan inte stanna, inte änns för dig, baby, för det jagar mig.

Det är döden som kommer att sluka mig. men jag komme dö i gott sällskap. Jag ägnade hela mina tonår till att jaga döden, jag var duktig på att rada upp vackra tabletter och svälja dom, en efter en.
Åh, baby, jag var så jävla korkad. Jag vet ju nu att jag kan svälja en näve tabletter och överleva.
Jag älskar döden, vi är goda vänner, men jag får inte det lugn och den vilan jag vill ha. Kan du vänja dig med att umgås med någon som aldrig kommer leva för din skull?

Du kanske gillar att leka med fara, baby?
Det är de du får med mig, en vandrande katastrof, större än alla orkaner och stökigare än allt annat som du kan tänka dig.
Om du litar på mig blir du sviken, om du lyssnar på mig blir du döv, om du ser mig blir du blind, om du någonsin skulle få för dig att älska mig kommer du bli sviken.
Dom kallar mig för ett pussel, baby, och alla vill veta mer, alla vill pussla ihop mig. Men det går inte, det är omöjligt på samma sätt som att andas.
Vet du hur många andetag du kan ta på en sekund, baby? Jag har lärt mig att räkna saker, för det kommer aldrig att bli samma svar i slutet och jag gillar variation, jag är rädd för enformighet på samma sätt som barn fruktar ensamheten.
Men jag älskar den, ensamheten komplicerar mig på ett sätt du aldrig kommer kunna göra. Tiden är en god vän till mig. Vi har umgåtts mycket och jag har pratar länge med varje hundradel, med varje sekund av min ensamhet. Jag har inte valt det, jag föddes för att förstå hur viktig det är.

Så du är precis emot alla mina principer baby, du och jag, det går inte. För det blir två. Jag är bara van vid en.
Du vet inte änns mitt riktiga namn, jag slutade lyssna på det för åratal sedan och dom enda som vet är alla dom som har dela upp linor med min legitimation, dom har dragit vita linor som har gjort mig mer levande än vad jag är van vid. Så kanske är det så jag måste leva för att lära mig att stå ut med livet?
Jag vill se stjärnorna falla ifrån en december himmel och jag vill se solen bränna hål på min papper med alla mina tankar, mina ord, mitt hopp.
7 års olycka.
Jag slutade leva i 7 års olycka för 2 år sedan. Jag fick lära mig att man alltid är utbytbar.
Är det de jag är i dina ögon med, baby? Utbytbar? Som en gammal glöd lampa på psyk, som alla kastar sig över för att dom kanske kan dö om dom sväljer skärvorna av mig.

Jag hittar mitt hem bland dom utstötta, jag hatar människor som har ett vackert yttre, det skrämmer mig att man ska dömmas för något man inte kan rå för. Jag dömmer inte dom fula människor, jag hatar begreppet ful. Men mest ogillar jag när någon kallar mig vacker.
Jag är inte vacker, baby, jag är ju så trasig och taggig. Hela jag är inlindad i tagg tråd, du kommer göra dig illa varje gång du vill ha det som alla killar vill ha.
Knulla mig, då känner jag mig hemma. Då vet jag iallfall vem jag är, när jag blir din jävla hora.
Jag tog illa upp när han som jag gav mig till, han som jag hatade så mycket att jag inte kunde lämna honom. Inte änns när han kastade in mig i väggar och sa att jag var en jävla hora.
Men vi hade den söta röken gemensamt och spelade monopol medan vi väntade på våra gubbar.

Annars är jag rädd för ålderdomshem, jag är rädd för att andas in döden som finns i väggarna, jag vill inte dö så. jag vill inte dö i ett alldagsrum med människor som inte förstår sig på mig.
Det kommer du inte heller göra baby!
Du kommer undra varför jag har röda arga sår och rosa ilska ärr på min arm, fast jag skrattar när jag är med dig. Du kommer börja leta felen i dig själv, istället för att se mig som vacker, just då, när jag står med mina sönderskurna armar och är ärlig mot dig. Ärlighet är något jag har svårt för, dom ärliga orden fastnar i min hals, och det känns som om dom ska kväva mig.

Alla gånger jag har krupit hem på grus vägar och ramlat fram i städer, alla gånger det snurrade tills jag inte visste hur man skulle göra för att stå still.
Förlåt mig, baby, men jag tror verkligen inte du vet vad du ger dig in på!
Det finns inte en chans att du ska stå ut, även om vi delar kent och kaffe, om vi delar på samma rengmoln, du är för normal.
Jag brukade förakta allt som har med normalitet och göra, men du, baby, du fick mig att förstå att normala kanske kan se dom med.
Så baby, blunda.
Blunda så jag kan fortsätta gå under i en annan riktning än vad du letar efter. Titta på mig noga, nu baby, för jag vet att du inte klarar av mig. Så jag räddar dig. Blunda baby, så du inte ser mig försvinna.