Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gul

I - Ler du nu?
X - Jag önskar att du kunde se mig nu, hur jag ler åt...om det ändå vore möjligt att du ändå såg de vackra träden utanför mitt fönster
I - Jag minns träden utanför ditt fönster, och om jag minns helt rätt är de i full blom just nu, och grannhunden som alltid jagade fåglarna, de så högljudda och vackra liven uppe i träden
X - Och galna Castro i huset bredvid, som bara skäller hela dagarna åt de alltid nyanlända flyttfåglarna, fan! Vi kunde ha busat med tanten och gubben i gula villan, smygäta deras smultron, blåbär, hallon, och för att...
I - Eller springa ner till Karl-Albin och Signe, lägga oss i gräset och med hela händerna fulla av sommarbär, leka med ditt hår. Undrar hur långt du har sparat nu?
X - Och mitt självklippta hår som jag inte kan visa dig i denna stund, med en indiansvans, men som mest påminner om ett av monstren från Gremlins filmen. Vi måste ha sett den över 20 gånger bara den första sommarmånaden
I - Filmerna vi såg, alltid på temat vinter, längtan till snö under junimånad, och glassen som smälte i solen, över mina fingrar..
X - Kokosglassen som jag bjöd dig på, smakar av från dina händer. Och de sena cykelturerna under nätterna till sjön, badande alldeles ensamma med sjödjuren. Jag vet att jag var som lyckligast då!
I - Jag kan ha varit som lyckligast då! Och när vi simmar i den stora sjön långt bort från allt nybyggt och betong, det var du och jag tillsammans med algerna, näckrosorna och de glänsande fiskarterna. Fan, vad jag skulle vilja veta vad du är precis i denna sekund, och vad du tänker?
X - Undrar vad du filosoferar om nu under denna tidpunkt? om du överhuvudtaget saknat eller tänkt på mig?
I - Allt jag kan göra är att tänka på dig! Vill fråga, har du saknat mig?
X - Om du bara visste hur jag saknar dig. Det känns tomt, alldeles kalt, och övergivet utan dig här. Jag är inte heller ensam om min saknad, katten och hunden letar efter dig, de söker dig överallt, de känner din doft, din...
I - Da Vinci. Åhhh min älskade söta Da Vinci, sover han nära intill dig i sängen varje natt? Hans tjusiga röda mjuka päls, jag kan nästan lägga min hand över hans smala kropp...och Monet åh fina Monet, jag vill följa med på hans långa skogspromenader. Jag som är hundrädd, det kom jag visst över.
X - Tänk att du även kom över din hundfobi. Om vi ändå och endast hade haft små problem i livet, inga världsbekymmer
I - Allt är mitt fel! Istället vardagliga problem gav dig alternativa rymningsförsök, sömnlösa dygn, ångest, en blek utmärglad kropp, skrik, galenskap och hat
Grattis du fick..mig!
X - Jag sov knappt, min kropp vrålade efter mat, efter ultravioletta strålningar, jag behövde ett helt hav att dricka ur, och i garderoben stod den alltid där, väskan. Men jag var inte ledsen, jag led inte, jag slogs tillbaka med versaler, med naivitet, och jag var stolt, jag fick den bästa vinsten i livet, dig!
I - Jag undrar ibland om det spelar någon roll för dig vad jag har uttryckt, kunde ha skrivit, eller ha gjort, gör det verkligen en skillnad? Hör du mina rop, lyssnar du på min röst, och betyder det något alls? Jag kanske har drömt allt, det var inte på riktigt...
X - Jag minns...jag minns allt du sagt, jag lagrar de någonstans bortom deras räckhåll, jag hör din röst ibland trots oväsendet, och tystnaden. Och det hela känns som en historia ur min egen fantasi. Trots det har jag ännu kvar ord bara till dig. Kan du höra min sång för dig nu tro..när jag sjunger.
I - " Utanför fönstret slår våren ut. Marken blir grön igen, allt som var dött, väcks till liv, det kan också vi. Mmmm.."
X - "Så länge vi andas"
I- "Ute till havs styr en fiskebåt. Längs en fri horisont, den gungar så tryggt in mot hamn.."
X - "...som jag din famn, mmmm.."
I - "Så länge vi älskar"
X - "Det är för oss.."
I - "..solen går opp.."
X - "Lyser som guld, för kärlekens skull"
I - "Solen går upp, så oskuldsfull"
I & X - "Lyser på oss för kärlekens skull"
I - Jag sjöng dig en sista melodi, och hoppas att du hörde tonerna susa i vinden, jag måste lämna dig..nu
X - När jag sjunger nu är det precis som om du också sjöng med i varje stavelse, hur kan jag överleva utan dig? jag vill inte att du försvinner..
I - ...jag vill stanna..men
X - ..jo, du måste...stanna.




Fri vers av L e e
Läst 419 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-05-10 19:10



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Denna ständiga känsla av ett igår som syntes så mycket mera enkelt och oskyldigt, bara det att man inte förstod det just då. Den ständiga efterkonstruktions känsla av flykt och förflugenhet, du skildrar godt den känslan. Liksom hatten är en symbol för människan och tidens flykt. Av den kan läsaren ta sig här.
2013-01-05

  Lars Hedlin
Mycket fint skrivet....
2012-05-16

  Jana
Rysligt vackert! I det här fallet så struntade jag helt i att tänka mig en kontext, eller ett slut i förväg, eller ett varför. Jag var bara helt fast i orden!
2012-05-14

    ej medlem längre
Som vanligt bjuder du på en upplevelse...inte bara en text utan just något som tar mig med på en resa i tankar och ord och inre bilder. Detta är skaldande som ger läsningen mening...tack!
2012-05-10
  > Nästa text
< Föregående

L e e

Mina favoriter
H E L V E T E