Hans hjärta slår så hårt, som sten mot koppar
Där bakom honom hörs det skott – så gällt
En bomb förvandlade hans stad till fält
Han springer, bort! Men ingen honom stoppar

Hans kropp den exploderar: springer! hoppar!
Det hotet som han känner är reellt
Det kommer nån. Ett skydd blir aktuellt
Då gömmer han sig själv bland döda kroppar

Han blundar, känner lukten av nåns blod
Vill inte se det hjärnan nyss förstod
Han ligger kvar tills hotet har försvunnit

Han ligger tyst och orkar inte titta
Misären är det enda han lär hitta
– här Döden är den enda som har vunnit