Cirkus elefanten hade fått nog
en sommardag tog han och drog.
Han fick inte vara med i cirkuskören
och var sur på den tjocka direktören.

Han skulle minsann inga konster göra.
Nu fick andra hans nummer föra.
-Må det vara katten eller lilla hästen
i värsta fall kan de fråga prästen, sa elefanten när han gick
och slängde fram en ilsken blick.

På vägen mötte han en liten, prydlig tant.
Det jag berättar är riktigt sant!
Tanten hon sa, -Sluta vara sur!
Att du träffat mig kommer ge dig tur!

Tanten råka vara, en primaballerina
och lärde elefanten dansa på en lina.
Trots att direktören hade ont i tanden
sprang han ut med hatten i handen
för att hämta elefanten hos den fina tanten.

-Kära elefanten, om vi sluter fred
lovar jag att du får vara med, sa cirkusdirektören
och nickade mot kören.
-Men om folket skulle flina
börja inte grina!

Elefanten fick sjunga en rolig trudelutt,
dansa på linan och göra snygga skutt.
I cirkustältet rådde stor glädjeyra
inga miner syntes, tvära eller sura.
Oj, oj, oj! Det var riktigt skoj!