Idag satte jag mig vid mitt stora rumsbord och började räkna division. Det var uppställningar. Först blev det stopp, stopp, stopp stopp!!!
"Nej, nu behöver jag bryta och tänka på något annat. Jag messade min väninna, som bygger naglar. Visste hon haft sjukt ont i ryggen, men chansade ändå.
"Orkar du med besök idag?"
"Visst kom du, åker vid 14."
Reste mig hastigt, likt en flicka, som skulle få glass, slet på mig skorna, solglasögonen och jeansjackan och gick. Solens gassande fick mig att kisa, stegen lätta, gick jag mot hennes hus, där Lorrys håller till och bakar allt möjligt. Då porten öppnas möts jag av tystnaden, en nål kunde släppas och den hade gjort stort störningsmoment hahaha. Doften sprider sig och jag tar alltid en titt in om dörren står öppen. Rusar upp mot andra våningen och knackar på.
Utanför dörren sitter en groda med kronan på huvudet. Tittar och tänker. Kysser jag dig, kanske du förvandlas till en prins. Sen knackar jag på dörren och släpps in i värmen.

Hon satt och målade naglar, ja det var riktigt konstverk, som tålamod behövs till. Hennes alltid glada ansikte får mig att varva ner. Vi pratade om allt och pulsen sjönk. Då hennes barn kom, sken hon upp och frågade hur deras dagar varit. Jag satt i soffan och dottern kom till mig. Klappade henne på huvudet medan jag frågade om hon visste vem Selma Lagerlöf är. Sen fortsatte jag med att berätta att det var hon som skrev Nils Holgerssons underbara resa. Min väninna gillade samtalet och sa att hon varit i hennes hus på Mårbacka.
"Snart är det dags för en ny utflykt," sa jag och log.
"jag minns när vi var vid havet."
Jag tittade på hennes mamma, som log.

"Sophie, vill du komma till vår öppet hus?"
"Ja, det vore kul."
"Jippi."
Vi log och jag frågade hennes mamma om det var okej.
Som vanligt blev svaret "Kul du följer med."
Hennes son sken också upp och jag fick veta fler skulle med, så det blev ett gäng och kul kändes det.

Jag gick från henne och på vägen kallade en annan tjejkompis på mig, som jag inte sett på länge. Hon satt i sin bil, men reste sig upp och kallade på mig. Jag satte mig skrattandes i bilen och vi pratade.
Kärleken till mannen hon älskar har fått henne att leva, bli brun och verkligen strålande. Jag bombade henne med frågor om hur han var etc. Hon berättade att han var toppen. Är så glad att hon äntligen funnit någon som ser henne.

Kom hem och möttes av min katt, satte mig med häftet och började räkna division. Satte det ena talet efter det andra tills häftet var slut. Blev så lycklig och fick en tår. Messade min lärare som skrev GRATTIS!

Sminkade mig, bytte tröja och rusade till min väninnas barns skola och upplevde en underbar sammahållning. Familjer över allt, som ville se sina barn uppträda. Fika serverades på tredje våningen mot 5 kronor. Jag gick då de skulle fika.
Log då jag kom utanför skolan. Mobilen plingade till och ett meddelande kom.
Förstod det var något, eftersom vi inte hörts av på länge, fick en klump i magen, då jag fick meddelandet.... Dåligt besked från läkaren.
"Cancer?"
För tre år sen var det en kamp mot cancern som satt sig bakom lungan. Då kunde de bota honom. Frisk i tre år, men nu är den tillbaka.

"Gud ge mig styrka att inte bryta ihop."
Vad säger man till någon som har cancer?
Vad säger man till en vän som lider?
Många frågor ställer jag mig själv, men då jag vill stötta kommer orden som.

"Jag finns!"
"Du är en fighter, en vinnare som utkämpat cancern förra gången."
"Vi kämpar ihop, jag ber för dig."
"Lev i nuet, stanna upp, våga säga du vill leva".
"Känn daggen mot huden, fånga havets vågor, se solupp- och nedgångar."
"Skit i allt onödigt gnabb vi haft."

Minns än idag att jag skrev ett mess jag inte orkade ha kontakt för några månader sen. Sköt bort honom pga jag mådde så dåligt av alla de problem han då hade och inser att så får man inte vara som vän. Han tom skrev idag att han saknade att prata med mig i telefon. Herre gud det var illa att han inte ens vågade lyfta luren då han fick veta om cancern. Han visste jag mådde dåligt, hade smärtor och ville nog inte tynga mig.

Han bor i min barndomsby Perstorp, vi kom i kontakt via en gemensam vän. Pratade hela natten och jag minns hur kul det var att prata om smink och poesi. Jag läste vissa saker och vi berättade lite om våra liv. Den dagen jag vinkade av honom visste jag att det var en vänskap som skulle finnas kvar länge. Samma dag snöade det och jag gick genom vrangelska parken. Detta var i början av året.

Kom hem satte på maten, det blev ugnstekta grönsaker med kyckling. Det var rätt gott. Skrev stärkande meddelanden så han kan känna jag stöttar. Fick ett meddelande nu att han kommer få samma kirurg som innan. Detta får mig att le. Le och Be om att han kommer klara detta!!!!!
Vänskap binder människor kravlöst till varann, men då nöden slår till prövas vännen..... Det är inte skitsnack, det är sant!

Denna dagen har varit lite upp och ner, mest upp och det får mig att kunna ge då nöden sätter in. Tänk att våren äntligen är här, tänk vad underbart vår natur visar sitt ansikte nu. Kan sitta länge och bara bedåra naturens under.


Vad som än sker tappa inte bort de saker som är närmast ditt hjärta!