Sandlådan blir invaderad
torn rasas
de sparkar sand i våra ögon.

De var människor vi såg upp till
människor vi litade på.
De skulle vara de starka
de med alla svar.

Men de har fallit från tronen
ner i sandlådan.
Medan de faller, klättrar vi.
De har släppt oss fria
fria att kämpa för vårt eget liv.

De lämnade oss
tog avstånd från oss
för att komma närmare varandra.

Vi kastas ut ur sandlådan
landar på gräset utanför.
På den nya okända marken
vi ser bara en väg
en väg full av svek och lidande.

Trots smärtan vägen skapar
så är det den enda vägen,
den vi måste följa.
De visade oss vägen
vägen av svek.
Vägen som bara leder oss närmare slutet.

De kallar sig vuxna
vi kallar oss barn…