Han slängde upp sina viga ben

Över ramen böjd

Baken, den beniga, i sadeln

likt galopp


Det var knoppande maj

Det var strålande Sverige

Längs med Södermälarstrand ler

glittrets böljande tandrad, mellan

husbåtars välkomnande

pontoner








där trampar vår man

i krafttag med blick fram



Det var livets vind som med

Kraftiga nävar dragit isär de

Fläckiga gardinerna,


De uthällda flaskorna i rad längs med

hallens gång, likt soldater,

Så hade hans entré byggts upp

Inför en vår efterlängtad


I en kostym från glansens dagar

Med penningpung avmagrad


Med beslutsamhetens herre

som sin fader

Skall han inta morgonens första

bulle

uppe hos Gamla Ulla

som bytt ägare

För tredje gången


Ovetandes om tidens gång

Trampar friska ben mot


Borttappad levnadsglädje