Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vaknar med en scenskräck för själva livet...









Vaknar med scenskräck för själva livet & mänskorna.

Vill inte visa mej för en levande själ.

Är nästan psykotisk.

A bad bad day......

Går rakt in i den ändlösa skogen.

Går & går & går... & vidare.

Kommer till en snårskog som aldrig

tycks ta slut.... det mörknar & börjar åska.

Nånting drar mej inåt vidare.

Tar mej över berg... raviner.... bäckar.

Fortsätter genom natten

djupare mot min själs ljus.

Ser en eldstad på andra sidan en sjö.

Simmar mot det i mörkret.

Framme... på andra sidan... utmattad...

sätter jag mej vid lägerelden...

Man ger mej torra kläder

& den godaste mat & vin jag smakat.

Man säjer inget, bara ler allvarligt.

Jag fylls med en obeskrivlig ro

& glädje som strömmar genom kroppen.

Mr John Lee sjunger en jordad helande blues.

Jag är äntligen hemma.






Fri vers av Johan Bergstjärna VIP
Läst 183 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-05-19 18:31



Bookmark and Share


  Mats Henricson
Just titeln ger mig associationer till min blyga/rädda tonårstid, den tid då man ,nästan, sket på sig om någon smällde igen dörren för hårt !
Den känslan när man ( i sena tonåren) kommit över detta passiviserande tillstånd, den var euforisk !
2012-05-20

  aol
kände en kamp som förde till ro,
2012-05-19

    ej medlem längre
Du skriver helt underbart!
2012-05-19

  Bibbi VIP
Så ljuvligt skönt.
2012-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP