Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mammutar, papputar och en väldans massa russin

 

 

Hon sitter i solen med nya fräknar på näsan och börjar tala om mammutar. 

Du vet för länge sedan. Alltså, för jättelänge sedan när det var istid? Då levde mammutar på jorden. Men så började det bli varmare och varmare och istiden försvann. 

Och mammutarna.. De hade ju väldigt mycket päls och behövde kylan. Så all den där värmen gjorde att de.. liksom 

torkade ut. Visst, mamma? 


Och jag berättar sådär fint och pedagogiskt om hur man istället brukar säga att de dog ut. Att det kanske var så att det fanns fler vilda djur som åt mammutar än vad mammutarna hann göra nya.  Och att de därför tog slut.

Hon tänker länge på det jag har sagt. Fröken fräken med alldeles för stora framtänder. Begrundar sannolikheten och kommer fram till att min teori är alltför långsökt. Jag har inte hört talas om det förut. Att de skulle ha dött ut.

Jag tror att de torkade. 


Och jag tänker att jamen vad vet jag egentligen? Jag var ju inte med. Det kan ha varit så det gick till. 

Pälsklädda mammutrussin.

Överallt. På marken.

Varför inte. 




Fri vers (Prosapoesi) av Saring
Läst 344 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-05-19 23:09



Bookmark and Share


  Marta
Nån slags avmätt distans, som en cynisk betraktelse, man har en känsla över att det är över något annat... Hm. Gillar.
2012-05-20
  > Nästa text
< Föregående

Saring
Saring