Refrängen går över
men kommer igen
Jag står
vid det öppna fönstret
huvudet utanför
hör andra röster nu
avståndet krymper
långsamt

Dagen
har fallnat och
regnet lämnade
ett spår i gräset
allt är redan över
inget mer
inget mindre

Syrlig är
lövträdsdoften
natten
trycker mig
tillbaka och
fönstret
gläntar ej mer
ut mot världen
kastas ljuset
av den jag var