En kollision i mitt bröst, illustrerad igenom tavlor som
fastnat i sin romantik och fångats i torkade penslar,

rinner ur mina händer, som tiden skapar nya sätt att
andas, så står en ledsen trädgård utan dina fingrar,

där i universum förloras ännu en bit ur den bärande
väggen, nu när du inte längre finns kvar.