jag drömmer om santiago
om nätter i havanna
om en kärlek som far över hav
för att aldrig stanna

jag hissar segel
under en himmel så blå
citerar en man
för så långe skutan kan gå

kan vi gå på grund
i för djupa hav
när vi pratar om resor
som aldrig blev av

när vi pratar om stormar
som tar oss över det blå
citerar jag en dröm
för så långe skutan kan gå

kan vi kastar ankar
för att aldrig stå still
älska i hamnar
där vi aldrig la till

där vi aldrig la till
under en himmel i havanna
där han var den som for
och jag den som aldrig stanna

där såg jag en hamn
som jag skådat förut
lät en vind blåsa in
för att sedan dö ut

(för där kom ett skepp lastat
med ingenting alls)