Platsen där du brukade vara är tom,
värmen från dig har försvunnit,
kvar är bara ett tomt och ensamt rum,

rummet i mitt hjärta,
det du lämnat.

Du gick ut ur dörren
för att inte komma tillbaka,
du vände dig inte ens
och vinkade hejdå...

Du klev ut
för att lämna mig för gott,

du ritade vackra ord på väggarna,
hängde upp våra minnen i ramar,
och där är de kvar,
utan någon som sköter om de,
ingen som pratar om de,
ingen som tittar på de.

De är dammiga..

förträngda som en hemsk upplevelse
försöker jag förvandla de till drömmar,
stunder som aldrig hänt,
det är så det känns...