jag minns händer som sa hej,
som sa trevligt att träffas, som sa det samma
jag tog ett tåg till berlin
slet en väska på en perrong
log och sa förlåt,
bad om ursäkt till all grå betong
(som färgats blå av alla tusen farväl)
dina lyktor bländar av
där du hämtar upp mig i en gammal saab
(årsmodell, äldre än vi)
och jag minns inte längre
varför jag drog mig för att komma hit
det är vinter nu
och jag fryser om dina händer
som någon en gång sa
men det var långt innan muren föll
nu minns jag knappt
vilken färg dina ögon har
eller din överkropp alltid lika bar,
varför jag åker tiotusentals mil
för att få svar
varför du kör av vägen
för att slippa färdas den ensam
varför du låser en dörr
ingen lyckats ta sig genom på flera år
men jag låter det regna i tyskland
lämnar ett land som sitter kvar i min hand
minns läppar som sa farväl
som sa trevligt att träffas, men aldrig mer igen