Mest är jag ledsen eller nej mest skäms jag kanske Skäms för att det i mitt land finns så många som lever i isolerade bubblor där de dricker bubbelvatten bor i radhus aldrig blivit retade eller ratade. Flytit fram obehindrat genom verkligheten De har skrattat högt så att de inte hört alla de som gråtit sig fram genom floden och haft kramp av kylan och fattats alldeles för många självklara ting Så jag skäms över att det finns sådana omkring mig Jag trodde inte de fanns så nära i min närhet nu blåser jag bort dem likt smuts på min skjortärm för vad vill de mig egentligen? Men jag är också ledsen eller snarare besviken Ledsen över att de plötsligt visar sina rätta jag hade varit bätte om de ljugit För nu råder även besvikelesen över att jag trott att jag hade de som vänner men nu förpassas de automatiskt bara till facebookvänner (låssaskompisar) "Molgan:isar". De finns där som en social kanal som bara är social undertill är det bara tomt eller hårdvara inget mjukt alls Så jag sitter här skamsen och ledsen över att jag själv valt och trott att de var något som de aldrig var Men kanske kan jag också vara lite stolt över att ha ett stort hjärta att ha överlevt den kalla floden och blir rörd (störtbölar)när jag tittar på home extrem makeover Svaga blir resta Utsatta får ett nytt liv Det är var mina tankar vandrar varje dag Hos alla som lider Inte tänker jag på de som dricker sockerdricka på sin veranda