jag gömmer mig fortfarande.

det är du som får mig att gömma mig

eller är det jag själv?

jag själv som gömmer mig i mig själv.

eller gömmer jag mig i mörkret?

jag är rädd för ljuset, man vet alltid vad som ska hända då.
mörkret skyddar en för att man är ovetande.
man behöver inte tänka, bara vänta.

eller är det tvärtom??

man vet alltid vad som väntar på en i ljuset,
men inte i mörkret.

jag gömmer mig för den jag är,
går varje morgon ut med ett tappert leende,
ut i ljusets vetande från mörkrets ovetande.


om det är något jag känner till väl,
så är det sorg.