jag vaknar med ett dån
förstår att du tog första, bästa tåg härifrån
lämnade mig ensam på en tom perrong
samtidigt som tusen människor var på språng
(vi lät tiden passera,
vi lät luften vibrera,
vi lät saknaden ha sin stilla gång,
vi lyckades glömma allt vi sa en gång)
om hur vinet vi drack,
hur vi älskade oss genom varje natt,
hur dina läppar tog mig till skyar,
hur dina historier tog dig tillbaka till hemlösa byar
hur kontinenter kunde skilja oss åt,
hur hans farväl sakta blev ett förlåt,
hur en dröm kan passera revy,
hur en gammal tanke kan bli till en ny
(vi lät hösten passera,
vi lät träden maskera,
vi lät vinden ha sin stilla gång,
lyckades glömma hur vi frös en gång)
lyckas be dig att aldrig höras igen,
låter dig vara i minnet som en fin gammal vän,
tar fram dig de dagar jag känner mig grå
som något av det vackraste jag lyckats förmå