Gumman ligger skir och fågelartad
i ett vitt rum
5:3
Grimaserna gör märken i luften
och vem vet hur mycket sorg som aldrig
har tvättats bort från väggarna
Vem vet hur många skira och fågelartade gummor
som låtit sig betraktas i sitt
fulaste men vackraste tillstånd

För du är så vacker och liten när du ligger där bland mustaschätande
gubbar och barnbarn som glömt att hälsa på
i din äldredoftande tvårumslägenhet på andra våning
Nu öppnar de söta maraboukakor och
de doppar i sjukhuskaffet som blir
för kallt alldeles för snabbt

Det finns en klocka mittemot som för att
påminna dig om att
tiden aldrig skulle vänta ett slag
för din skull
Men du kanske inte ser den, finaste tanten i 5:3
för det verkar som om du tänker dölja din isblåa iris för gott
trots att din underläpp rör sig i takt med att du inhalerar

Din dotters hand har lagt sig på din fårade panna
Jag ser att hon är
frustrerad förtvivlad
över att inte kunna göra mer än att klappa
viska
utan att ens veta om dina 97 år gamla trumhinnor är vakna

Du ska ligga kvar ensam här, när morfinet
tunnas ut i din kropp
för klockan är kvart i sex och vi måste börja med maten

Vi kanske kommer tillbaka imorgon hejdå.