Solen: "Hur kan jag älska dig Måne, kall som du är?
Ombytlig i dina faser, ombytlig i din form.
Själv är jag alltid den samma och min värme är enorm."

Månen: "Du måste älska mig Sol, du gudomliga himlakropp,
för utan vår kärlek och samklang tar allting slut.
Allting tar stopp."

Solen: "Jag förundras din förmåga till att styra ebb och flod,
och kan ej för mitt liv begripa hur din kalla gestalt kan guida cykler i
människokvinnans blod."

Månen: "Du Sol, du ställer frågor vilka jag ej kan ge dig svar.
Jag önskar och hoppas att du länge finnes kvar.
För vår kärlekshistoria är så mycket mer än bara en dialog,
den ger nämligen till planeten Tellus allt från liv till energi och råg."