Rännstenens avgrund jag ej längre vill se, nu försöker jag ta sats upp
jag räknar ett - tu - tre.
Tar sats från ett men kommer ej ens till två.
Kommer ingenvart då trappans steg är för få.

Jag ropar efter hjälp, skriker tills rösten tar slut.
Men jag hör bara mitt eget eko som till sist ebbar ut.

Om ingen hör dig när du skriker, får du ta sats från magen
och aldrig, aldrig sluta kämpa, det är den tidlösa lagen.