Jag är inte psykotisk, men jag är inte psykiskt frisk

Jag har ett rasande övergivet sviket barn i bröstet,

som jag försöker trösta och överösa med ömhet

Den själsliga smärtan har satt sej i min kropp och de

flesta dagar har jag problem med att komma ur sängen

Förhoppningsvis så håller jag på att födas på nytt,

vet inte för vilken gång i ordningen i mitt liv

Jag får inte kontakt med mina starkaste känslor,

går på medicin som stänger av psyket och känslorna

Jag är inte psykotisk, men jag är inte heller frisk,

jag är inte schizofren, men jag är inte vid mina

sinnens fulla bruk, jag är väl vad doktorerna brukar

kalla: Borderline.