Livets vandring kan liknas
vid rosor.

Livets lyckliga dagar, då
drömmar slår i uppfyllese
vandrar vi längs rosenbladen
och solar gott.


Då vi vilset söker nya mål
irrar vi längs de gröna bladen
så vi tappar balansen och faller

Vägen upp mot rosenbladen
kantras av taggarna vi behöver
sticka oss på, för att minnas
varför vi behöver ta vara på våra
lyckliga stunder.

Sorg bringar till att vi söker upp
lugnet, sveper om oss de röda, gula,
blodröda, rosa eller vilka färger vi gillar
så vi finner trygghet och orkar
ta hand om det vi skapat.