Jag är fri. Så jävla fri.
Och det kväver mig.
Jag slits mellan olika vägar,
hit och dit, och titta! ännu en väg att gå!

Alla vägar, som flera catwalkar med publik som tittar på,
dömer, suckar, blir besvikna.
Alla blickar fräter sönder min hud, mitt skydd.

Försöker sminka bort min mänsklighet,
vill vara samhällets robbot och alla till lags,
men ändå envisas jag med att tänka och känna.

Och det gör ont.





© Veronika Forsberg