Redan medlem?
Logga in
Sammetsfingrar mot frusna själar
Jag är trasig , låt mig gå Jag har tappat tid och rum och mig själv där någonstans mellan raderna För en nebulosa och en supernova hör väl ihop på något vis ? Säg , hur kan det komma sig att världen alltid krymper när hon konfronterar mig med sina tankar ? Och varför river jag hennes fasad när jag tar i henne med den allra lättaste beröring ? Sammetsfingrar mot frusna själar I kärleksrymden är det svårt att andas , för vi svävar i mitt vakuum Och en ängel släppte min hand i natt Hon var trasig , jag lät henne gå
Fri vers
av
nea.
Läst 807 gånger Publicerad 2006-02-03 00:17 
|
Nästa text
Föregående
nea.
Senast publicerade
viska mig hel och du sa Hey darling, nu har allt brunnit ut och vi borde frusit tiden men istället andades vi ur varandras lungor Älskling , och jag vill skrika JAG ÄLSKAR DIG tills mina stämband går av & jag vet att jag inte kan ändra dina känslor , skall vi fly , vännen min ? oh honey , vi ska elda ångest ikväll och löven faller , gör vi ? inte ens fotavtryck i sand kan suddas ut om de gjorts av oss , syster min 
Se alla
|
