Tittade upp mot himmelsblå
log och sa:
"Himlen kan vänta."


Tåget marcherade mot
mål, hemvärnets stolta
fana i luften.
Min väninna så stolt jag
är över. Hennes barn
och vän tittade de med.

Foto togs.

Satt på ängen tittade på
människorna som samlats
för att fira Sveriges dag
mötte vänner och kramade
min väninnas barn.
"Älskar er små troll."

Svenska flaggan
viftade idag
sång och hurrande för livet,
landet och friheten.

Hemma anslöt jag mig till
grannarna, njöt av lugnet
åt tårta och korv med kaffe

Mitt uppe i allt det fina
kom sorgen efter Kalle och
Staffan, som slitits från
denna jord.
Tårar sprutade
fick tröst.
"Lilla snuttan, så ledsen jag är."
Skönt med delad sorg.

Himlen kan vänta
ni vakar så vackert över oss,
följer oss levande människor.
Samtal kring de döda förs ofta nu.

För er är det ögonblick
för oss evighet
vissa dagar lättare
andra så svåra att vi
går sönder.

Snart mammas dödsdag
30 juni
14 juli var hennes begravning.
Trots det gått 17 år har jag vissa
dagar då livet fattas mig.
Just som jag känner jag kommit
över din död gråter lilla barnet
inom mig och säger:
"Mamma, kom tillbaka."
Jag vet att du älskade mig,
jag vet att du ville mig väl
just därför fick jag chansen.
Inte ditt fel inte din skuld
allt föll.

Kan man någonsin sluta
sörja?
Nej men det blir lättare.
Har vissa dagar då tankar stannar
upp just då lyser Gud upp mina
väg, den väg de som lämnat
mig, för att gå mot honom vill.

Jag vet Gud söker mig
sett ljuset några gånger
men alltid kommit tillbaka

Vet tiden inte är inne.
Vill inte den ska vara det
heller vill leva.
Älskar livet
älskar att älska
älskar människorna
runt mig.
Vill uppleva allt så länge
vem vill inte det?

Tankarna många
frågorna än mer
livsfrågor
sunt

inser då man mister
någon älskad, så faller
allt onödigt bort
då vill man uppleva
det fina och se
solen som ett tecken
på liv.

Tackar Kalle för solen
för regnet
för det underbara
jag upplever nu

Tackar Gud genom att
leva och älska

Upplevde firandet via tv
så trött så matt så ont
så lycklig så levande

Tid för liv
tid för firande
snart tid för begravning
Kalle du är inte bortglömd
Staffan älskar dig
himlen kunde ej vänta på er
sorg.


Nu skymning kan ej sova
njuter av bilden utanför
fönstret. Konturerna skapar
nytt landskap.
Likt en tavla mina ögon
vilar sig på.