Jag går rakt fram,
förbi våra minnen,
förbi allt vi älskade,
förbi det som en gång
var hela vår värld.

Det som nu ligger i ruiner
och blivit till stoft
för det som en gång var,
finns inte kvar,
kommer inte tillbaks.

Jag behöver lämna allt bakom mig
precis som du gjorde då,
för att kunna bli starkare
än vad jag är nu.


Löven faller sakta ner,
i takt med mina förhoppningar,
när de nuddar till marken
så multnar de till jord
och tränger ner
dit ingen ser,
bort till en värld
som inte finns.

Tårarna har fallit färdigt
och mitt hjärta släpper taget
om det hon en gång höll kärt,
för när hennes liv är i fara
gör hon allt för att överleva.

Hon
ser bortanför det som skadade henne,
blickar upp mot framtiden,
det ljuset som kan hålla henne vid liv,
det som kan läka hennes sår,
det som kan göra mig
till en ny människa.

För,
jag har byggt en mur runtomkring,
nu har jag bytt lås på mitt hjärta,
och nu kan du inte komma in.