Jag var 22 år, och var på väg ut ur en helvetes psykos

Hade fått reda på att en klasskamrat hade tagit sitt liv,

och jag bar på hela mitt livs sorger och besvikelser

Du var min räddande ängel, vi älskade varandra fullt ut

Jag lade mej på ditt vardagsrumsgolv, ditt hem andades

trygghet och innerlighet, och så kom Den Stora Gråten

Jag grät som ett barn, rasande, och du satt hos mej

och manade mej att gråta, tröstade och fanns där med

din själ och hjärta och kropp

Det var en katharsis, och själens uppståndelse, och efteråt

älskade vi underbart, och det var mina bästa dagar i livet.