Ibland tänker jag att jag vaknar

snart,

In i en svartvit svensk idyllfilm,
jag är filmen som de ser, som
en framtidsfilm på femtiotalets biosalong,

från 15 år, scenen är lite vågad, ett naket
kvinnoben kan ramla isär, under kjolen
kan där skymtas något troslöst

filmen bär titeln framsidans kvinna


jag hör kommentarerna mellan de
förvånade unga flickorna, de har samlats
hemma hos Anna- Lena, hon som har
de yppigaste formerna, hon ler lagom,
fnittrar så där förtjust, förvånat, men det
är högst spelat,

- tror ni? De tittar menande, uppsluppna,

tror ni man kan ligga sådär pass gammal,
en hel dag på en säng, och tänka på
kärleken, vara högt utbildad,

Barnlös och allt, hon var 37 klämde
Birgitta in, som hade fått något drömskt
i det sinne som annars ansåg klarast, de utbyttes
blickar, de
låtsades förfäran,

Fyra relationer, egen bil, Birgitta ville inte
fatta, hon ansågs fri, uppfattade ni det så?

Tystnaden spred sig, Birgitta kände sig
varm, klänningens band skar in, likt
hennes bh band. Hon såg sina kamrater
som medsystrar, men nu såg de ut som
lik, Birgitta försökte alltid skoja, men nu
ramla trollspöet bakom verklighetens
mest obeprövade kontext,


tyst smög sig Birgitta in på toaletten


fri! Fnittret tilltog! som om hon upphört
med att andas,




Vad var ett

kvinnoliv,

När blir det ens eget


Birgitta spolar, ruskar av sig allt,

återvänder