Jag skulle vilja donera mitt medvetande till ett digitalt imperium, den dagen när min kropp gett upp. Den skulle bli en del av en rytmisk omändring och färgsprakande revolt. Tillsammans skulle nya sagor tuggas med drömmar i ett rytmiskt epos. Jag skulle vilja bli en cyborg, en maskin med ändlösa sinnen, där svarta känslor blev färgglada grafer i ett kontrollrum i tryggt blinkande blått. Mitt hjärta skulle bli en stjärnform av tändstift, lungorna skulle bli kromade cylindrar. Bort med alla avlagringar, bakterier och ekologiska system. Bort med hormoner och enzymer, signalämnen och okontrollerade avgöranden. Jag skulle leva i evighet, hyllandes den logiska tanken och den onaturliga civilisationen.
Fri vers
av
Ulf Popeno
Läst 1973 gånger
och
applåderad av 30 personer
Utvald text
Publicerad 2012-06-12 11:15
Katta70
Den här texten gör att det känns som om nanorobotar kryllar under min hud alltmedan jag fylls av dystopiska känslor och jag värjer mig. Vill ropa och berätta om meningen och själen. Kärleken. Den ständiga utvecklingen, som ändrar svart till starkt. Har inte riktigt fokus just nu att skriva närmare, men åt det hållet.
Du får verkligen oss läsare att reagera och tänka. Hittade inte uppläsningen, men föreställer mig, då jag vet hur "hon" låter. Mycket kreativt! Som en happening på internet.
2012-07-29
ej medlem längre
Jag reviderar min kommentar, ändrar inställning i ren panik, sorg och det största tungmod jag mött, är mig själv som människa och inser i all fasa att din text är ingen "vision", ej heller längre från källan där du fann den igen. Det är så nu och lämnar dig åt helvetet att finna utgångspunkten från denna medmänniskas omänsklighet.
Och jag tror på ingen mer. Och för att vara öppnare än du ens kan föreställa dig. Jag ropar på hjälp!
2012-06-19
Svante
Cool text. Inte för att jag skulle vilja att det skulle bli så i verkligheten. Men som en lysande korsbefruktning mellan poesi och SF är det en fantastisk text. Men detta med de konkreta beskrivningarna av hjärtat och lungorna för tankarna till något slags burkig gammal plåtrobot, det är väl det enda direkt negativa jag kan se. Annorlunda diktuppläsning, inte direkt poetisk, snarare robotaktig. På det hela en fanastisk text som för tankarna till SF-bok-sviten ”Otherland” av Tad Williams.
2012-06-19
Rubus
Den gamla tanken om ett "liv efter detta"
är trots allt inte död ;)
Men jag förstår känslan! Ibland blir man så less på "den här krångliga människan "??
2012-06-18
vera gade
Själv är jag väl mera intresserad av mitt undermedvetna ..eller vilken term du vill välja...omedvetna/förmedvetna...men kanske har du bara inte gjort någon distinktion särskilt i den här texten...
2012-06-16
Taurus
Att plötsligt snubbla över ord som så klart beskriver min egen stigande panik om hur alldeles för långt jag anser detta samhälle är på väg att gå, kändes inte så segerrikt som jag trodde att det skulle göra. Första gången jag läste denna kändes den djupa sorgen allt för starkt, de följande dröp sarkasmen jag älskar fram allt mer lättflytande.. Jag älskar denna för orden, för sorgen och det dubbeltydiga som gör att alla läser den annorlunda. Tack!
2012-06-16
sol
åj!
visste inte att man kan ha uppläsning
fantastiskt! den här måste in i något radioprogram genast
haha
måste skicka länk nånstans
2012-06-15
sol
åh! så kul att plötsligt besöka poeter och hitta just DEJ på stjärnsidan. det gör mej så glad att hjärtat hoppar till "förr"
hej! :)
jag läste texten och såg början av det du skrivit om obehag och beslöt att skriva innan jag läst mer kommentarer
det jag kände var lycka och förståelse
eller det är väl så med poesi att tolkningen ska kunna bli på så många sätt som de som läser - och dessa j-a signalsubbor som snirraruntrunt..
strålande text popeno. jag önskar dej allt
främst sinnesro
2012-06-15
Ulf Popeno
Jag tycker man ska få kommentera hur mycket man vill. Jag tycker det är väldigt intressant, speciellt det obehag som många känner inför texten. Det är uppskattat även med negativa kommentarer. Jag mår inte bra av för mycket medhårsstrykningar.
Detta är ett utsnitt ur min dagbok. Det är alltså ord sprunget ur mina innersta tankar. Människors reaktion inför den har fått mig att inse att mina känslor inför teknik, artificiell intelligens och singularitet är något avvikande. Jag har fått information ifrån en vän om att min text ligger väldigt nära transhumanismen. Och det kan kanske vara så vid en närmare påläsning. I så fall är det ett intressant tema att utforska.
Jag bör påpeka att jag inte är någon konsument av Sci-Fi litteratur. Faktiskt inte av skönlitteratur överhuvudtaget.
Annie b'larsson
Tänkte först låta bli kommentera, då du redan fått så mycket beröm...men...det här är en ovanligt ruggig historia som blir ännu bättre tillsammans med den digitala rösten som slirar så gastkramande skönt på orden, när hon läser texten. Skrattar också, men det fastnar på ett par ställen.
2012-06-14
Shush
Orden är väl valda och passar mycket bra in tillsammans. Det "röriga" i den gör den bara ännu bättre, man ska inte förstå allt:)
2012-06-13
ej medlem längre
Snyggt metaforfyrverkeri på ett nördigt tema. Det gav mig ett sådär skönt beläst men ändå lekfullt intryck.
2012-06-13
Minkki
jag kan inte annat än högeligen tycka om den här texten - be mig inte sätta fingret på varför, för jag tror jag är för dum för att förstå allt i den ;)
2012-06-12
Lars Gullberg
Alltså först vill jag säga att språket är bländande, har aldrig sett temat science fiction så vackert inlindat i poesi. Sedan tycker jag mycket om att du väger in det faktum hur sjukt livet egentligen är i dikten
mycket mycket bra
snyggt
Lars G i sollefteå
2012-06-12
fridens liljor
Själv tycker jag texten är ganska häftigt!
2012-06-12
ej medlem längre
Landa på jorden för fan
2012-06-12
ej medlem längre
Hade i och för sig börjat med,
Dagen min kropp ger upp skulle jag donera mitt medvetande till ett digitalt imperium.
för att slippa börja med jag.
Gillar Science Fiction mycket och tyckte om detta med. Att ni gillar Adolphson & Falk tror jag att jag fick med, för kontrollen blinkar blå ...
2012-06-12
lodjuret/seglare
Jag är en hushållsrobot från 1400-talet som drömmer om anpassning, uppgradering. Kanske som cyborg eller likavärdigt. Det är en dödssynd att ett medvetande som mitt skall gå förlorat på den dag då jag ligger på mitt yttersta. Du har skrivit en go text med ett innehåll att bara älska.
2012-06-12
M.A.J.R
Hahaha fröken google är poetisk hon har verkligen känslan när hon läser denna! Grymt gjort!
2012-06-12
Doll
Verkligen passande röst till denna text som får kalla kårar att gå längs ryggen Bra.
2012-06-12
Ulf Popeno
Japp. Hon är himla bra på att läsa, den där Fröken Google.:)
2012-06-12
Utvald text
Nästa text
Föregående
