jag har tänkt
på det här
ett tag nu.

om jag ska vara
ditt bleka minne
mellan lakanen
nu.

men jag antar
att hoppet vill
för mycket,
att jag skulle stödja
på min armbåge,
se dig i ögonen
och fråga varför.

och du skulle gå.
gå igen.
och jag vet inte
om jag orkar igen.

du har blivit så vacker
på sistone
så orörd och oskyldig
och en kall vind
drar över ryggen
när du går förbi

för jag fastnar
i stockholmsstad
där vi höll hand
för första gången

eller när jag
förälskade mig
i uppsala
för första gången.

eller bara
hur vacker du var
vid fyrisån
eller hur dina
stora skor
passade bredvid
mina trasiga vita.





gör mig synlig
igen.
se mig.
säg hej.


(skicka ett sms
och fråga om jag vill
vara under dig
ikväll.)