Det är någonting med linor, säger han och stirrar tomt.
Linor och sprutor, säger jag.
Ja, säger han.





måndag

Du har inte varit på jobbet på tre månader.
I mitt rum har jag en glasburk med fjärilar i alla färger och högar med handskrivna brev. Jag lägger dem i en hink av plåt och försöker elda upp dem. De är på sin höjd lite sotiga när jag plockar dem upp igen.
Klarar det inte.





tisdag

Man måste liksom hålla ögonen på folk; skydda dem. För de ser inte alltid själva vad de behöver.
Jag öppnar glasburken med fjärilar och låter dem flyga
runt i rummet. Runt, runt. Vissa av dem har tappat
sitt stjärnstoft och kan inte flyga längre, andra låtsas kunna om än de bara snurrar i små cirklar.

Jag håller dig varsamt i min handflata, tänker att du är
som en fjäril. Bräcklig.





onsdag

Har en minnesstund idag, sörjer. Den ljusblå fjärilen
är döende, både den gula samt den röda med mönster
är redan avlidna.
Du är inte död,
än,


Du har trasiga vener på vänsterarmen som inte går att förneka, vilka bortförklaringar du än kommer med och jag är jävligt less på att höra dem. "Det är utslag, allergi", "De är gamla, det ser sådär ut än fastän det är en månad sedan sist nu", "Jag tog blodprov och sjuksköterskan missade flera gånger." Tror inte på någonting
du säger längre.

Men vem ska vakta dig om jag tittar bort.





torsdag

Flyg! Flyg iväg och lev ditt liv, för jag kan inte
rädda dig!

Du säger att du behöver mig, eftersom jag gör dig mer hel
i sorgen och du ursäktar att mitt och ditt liv inte blev som vi hade tänkt oss det. Jag säger att fortsätter du såhär blir bara sorgen ännu större och vem fan lever sitt liv som man hade tänkt sig det egentligen. Det handlar inte om förväntningar; det handlar om perspektiv. Och om att välja sida, om att ta eller att låta bli.


Slänger telefonen i väggen, hårt, så skärmen spricker,
läser ett gammalt brev;

" när jag blir ren,
gifter vi oss "



Jag undrar om du ens trodde på det själv.





fredag

Jag tänker på när vi möttes på krogen och försöker se vad jag missade då. Jag tänker på besöken på rehabilitering och försöker se vad jag såg då, som jag inte ser nu. Jag tänker på oss och försöker radera antingen dig eller mig.
Jag tänker på kärlek och förstår att jag inte vet någonting
om det.





lördag

Idag lämnar jag dig.
Jag kan inte fortsätta och se dig förtvina, det är mer än jag kan ta. Alla mina färgglada fjärilar har tappat sitt stjärnstoft nu, men du kommer flyga
väldigt högt väldigt långt bort väldigt snart.


Det är inte bara sorg. Det är en mynning mot ditt huvud.









Det här kommer göra ont.