I min prasslande afton klänning och en strypande samvetsrannsakan i form av tungt guld halskedja är jag på väg till en litterär träff ”middags mord”.
Iscensatt där fins inte upplösning, ett svart sjukt drama där han måste anlända med en bajonett och huga av huvudet på den misstänkte älskare vid middags bord.
Vi föresteler oss att hon vill lyssna på oss vännerna, medan han kommer med bus och bot till angivna platsen med intrigen.
Längs på havets kaj upprepar Hanns sin rollbesättning i tankarna som sänker sig lika som blinkarna i solnedgång strålar på hav.
Med en bajonett i hand och tankarna borta, snittar han till en kant av hav från slussar.
Folket blir skräck slagna och skriker disparata, han med, när inser att sin okontrollerade gest skapade så mycket rabalder.

Nu han har inte att dra efter sig mer en tunga minne i grå ljus, för trötta steg på periferiska gator med rutna staket utan trottoar och ogräsen växer bland gator sten upp till en meter.
Men plötslig nu känner sig fri och förlorat där uppförsbacke på miserabla gator. Bajonetten slängde han i havet.
Dags att skratta hög som kvalificerad galning med tanke på att, Från en exklusiv middag som han skulle få,efter förestelning nu han får nöja sig med en gris knorr som en hund har lämnat ifrån sig.
Polis sirenerna närmar sig men han lämnar inte grisknorren på marken, tar hastig i sin ficka och springer med en ena skor har kvar.
Jag vill inte leka mer så här, skriker och springer, Jag vill inte leka mer så här, medan kvällens mörker faller tungt som plomb.