Mitt under den djupaste själsliga smärtan

när du inte kan se något ljus, förtvivlad

söker du omkring dej efter hopp och glädje,

men ditt innersta rum är stängt.

När du inte ens kan gråta och ångesten

pressar ihop ditt hjärta till en svart sten,

så går stenen itu, porten till ditt innersta

öppnas och du fylls av kärlek och ro.

Djupast inuti dej finns en trädgård, där

leker lyckliga barn, och änglar sjunger,

där är dina allierade, och de bjuder dej

att sitta ner, tillsammans så sjunger ni

sången om det goda livet, och du fylls

sakta med en frid och förtröstan.

I ditt solitude har din jag äntligen vaknat

ur mardrömmen, det är gryning i ditt liv

och du och dina själsfränder jublar över

miraklet när du minns ditt inre barn,

omsluter det med total ömhet och omsorg.