Jag skriver om natten.
Om dagen vilar jag ut.
Jag skulle nog kunna skriva en bok
som aldrig någonsin fick ett slut.

Jag blir aldrig någon Strindberg, inte heller någon Nils Ferlin
och aldrig i närheten av någon Boye, min klang är inte nog fin.
Man kan nog hellre kalla mig rödvinspoet, en sådan som
läppjar på billig rosé och kedjeröker cigaretter i farstun till en
gammal kåk.
En kåk som skulle fatta eld som torraste
fnöske vid minsta gnista eller ens anspråk.
En sån som skriver dikter och verser på papper inhandlade till extrapris på Ica och som är så sparsamt proppfulla med rader som om de vore gjorda av renaste guld.
Sån är jag. Och vill du ha något annat får du leta i de andra
sektionerna på bokhyllorna.
Denna bok kommer du varken finna under kategorin "populärlitteratur" eller "årets
topplista".
Den skulle man kunna komma att finna under skylten
"Omständlig prosapoem och rappakalja", om en sådan fanns.
Och var då inte som alla andra, utan låna den och ge den en ärlig chans.