Mina dämoner försöker att få mej att känna mej

värdelös, hopplös, dålig människa, skuldfylld, ensam,

patetisk, sentimental med allt mitt kärleksdravel...

en liten obetydlig skit som borde ta livet av mej,

konstant och obönhörlig mobbing som har pågått

i hela mitt liv... en terror av övermänskligt slag som

kunde ha knäckt vem som helst, och visst har jag

varit knäckt, men jag har alltid rest mej igen när jag

istället har lyssnat på mina skyddsänglar som talar

sanning: Johan du är en skön man, du är brilliant i din

envisa och tappra kärlek, du har hjälpt många, så många

fler än du vet, du är bra, din själ är gjord utav kärlek

och din livsglädje kommer att växa nu, i den gyllene

medelåldern, du är en vacker krigare som gör skillnad

i världen, och vi finns alltid vid din sida, även i den

mörkaste smärtan och sorgen och bekymren


Så: vilka ska jag lyssna på?