Min son och jag hade flyttat från Monacos utkant

där natten aldrig var tyst
där natten aldrig var mörk
människors sorl från gatan
bilarnas brus, gatans ljus
som aldrig lämnade oss
någon tystnad eller mörker

Detta byttes mot ett litet hus
på landet utanför byn Valbonne
där natten var så tyst
förutom cikarornas ständiga spel
där natten var så svart
att man kunde ta på den

Denna upplevelser glömmer vi aldrig, min son och jag
där vi kröp ihop i dubbelsängen och upplevde och skådade natten
fick känna på mörkret och lyssna på tystnaden

Denna upplevelse tar vi med oss
i våra hjärtan
i detta uppbrott
då våra vägar skiljs
Min älskade son flyttar vidare
börjar sitt eget liv
Jag hans mamma flyttar vidare
börjar mitt eget liv

Men aldrig någonsin ska vi glömma
Medelhavets svarta natt fylld med cicadornas sång