man vill ha trygghet frihet, men för att känna den måste man kanske känna motsatsen,
Skövla riken
Att tvingas leva i ett skövlat rike
ur hand i mun
att sprattla hjälplöst
i villkorens garn
utan nåd och himlen
tiger stum,
en bejakelse av livet
som alltings mått
så ödsligt ensamt
dånar havets röst,
dess vågkammar
sträcker sej
som barnahänder
mot ett vitt flimrande
band av fåglar
som flyger bort med
ditt hjärtas dröm om
frihet,
din längtan i ditt bröst dessa
fåglar bar i ett mörker som känns
så förbannat hårt och kallt där dina drömmar
vilar som sköra ägg under modervinge som allt du har
men så lätta att krossa mitt i gråten där du står så ensam
kvar,