Sjö, kastande vatten från Mormors sjö i ansiktet med kraft och vinden, den vinden är min antagonist i dag, jag står rakt och den slår i ansiktet och jag är blöt och kall och flera fåglar är i luften men det är höst. Jag har nästan inga kläder och jag tänker att jag ska dö men inte i dag. En vilsen men närvarande nötväcka, det är Morfar som kommit för att se mej och se hur jag blivit. Han tar ett varv, vänder åter och han verkar nöjd i det han nu är. Mitt hår är långt men inte för långt för mina preferenser. Knottrande armar och fötterna som står utan skor på botten på hårda vassa stenar av normal storlek. En, eller två vak bland vassen. Jag tar av den genomblöta tröjan och det är en åska på avstånd men jag är inte rädd. Än.
Jag tänker att tapeterna börjar bli gamla och dom börjar bli slitna och både köket och vardagsrummet ska tapetseras om. Det inrökta taket och gula fingrar och alla tanter som varit där och spelat kort och rökt. Det är ingen som putsat fönstren heller. Det är aldrig gjort.
Åskan kommer närmare och jag försöker räkna sekunder, minuter och hinner tänka några tankar om att det är svart att dö. Pengar och mer som bara är papper fladdrar förbi innanför ögonen och jag tänker att papper är papper och att en båt är en båt. En sån som ligger mot bryggan och som slår mot de begagnade bildäcken utan mönster. Ett liv är ett liv och det är min förbannade skyldighet att göra något av mitt. Att skaffa ett jobb och att gifta mig och att köpa en volvo och att knulla på fredan.
Vågorna högre och bålen kroppen domnande och det är kallt och mina tankar är i en påse och den är ihopknuten och den lilla nötväckan cirklar och jag dricker ur en flaska som snart är tom. På andra sidan ryker det ur en skorsten. En kall rök och den försvinner genast i vatten, i regn och i en kvadratisk värld.