Jesus står på ena sidan av mej och änglarna,
på andra sidan står djävulen och dämonerna,
och båda sidor försöker få mej att fokusera
på dom... och jag slits emellan dom, känns som
om jag håller på att gå itu... vem talar sanning?
Mitt brinnande hat går mot djävulen, vars brinnande
hat går som ett spjut genom mitt förstånd, och Jesus
ropar mej till sej, och jag rusar i hans famn, och fylls av
Hans kärlek och ömhet och empati; Han vet min vardag;
jag har inte duschat på 10 dagar, hemmet ser ut som en
sophög, gräset växer högt på uteplatsen... och jag bär på
en utmattning som skulle få många att kasta sej framför
tåget... och kanske ett begynnande magsår...
men jag har bestämt mej för att leva, och leva
rebelliskt; och jag skrattar åt djävulen och dämonerna,
jag spottar dom i ansiktet, de kommer inte åt min själ,
och de vet dom... därför detta påblås av hat och
provokationer och sjuka makabra drömmar om natten,
och jag läser texter på den här sajten, och hittar jag någon
själsfrände; någon som brinner som jag, av en okuvlig kärlek
och sanningshunger, och det är SOMMAR nu, och jag känner
av hysterin hos folk; att nu ska livet levas, nu är det fest...
men jag jag längtar redan efter höstens stilla sans, septembers
lugn och ro, och jag ska ge ut en bok snart, det är 26 år sen
jag debuterade, så det är hög tid för comeback, och dricker mina
öl ikväll och lyssnar på Thåström Love Peace and Pitbulls, och jag
känner att Thåström är en själsfrände, en ursinnig krigare, en man
som vågar gå sina egna vägar, och jag funderar på att flytta ut på
landet igen... känner mej inte hemma här i förorten; för mycket
dåliga vibbar som går igenom de tunna väggarna, saknar att gå ut
i min egna trädgård med kaffe på morgonen, och sätta potatis
och gå i skogen, och spela HÖG musik precis när jag själv vill,
och jag funderar på att bli katolik, de kanske kan driva ut djävulen
och dämonerna ur mitt härjade väsen, så att jag äntligen kan andas.